I lördagens (18/2) Ölandsbladet pryder Hulterstad AIK ett helt uppslag(!) Vi har fått äran och tillåtelse av skribent Mikael Almasi på Ölandsbladets sportredaktion att publicera texten och bilderna i sin helhet.
– Ett av få lag som kan ha reservlag. Trots det lilla upptagningsområdet och det ogynnsamma avståndet till bron. Var med 73 när första seriesegern bärgades. Slutade 77 på grund av ett dåligt knä. Satt i styrelsen i nästan 50 år och lämnade ordförandeposten för två år sedan. Hulterstad har också ett skönt sätt att jobba på. Det har alltid gnällts på den ökända blåsten på idrottsplatsen Kvarnvallen. Istället för att tjafsa om saken har HAIK istället omfamnat gnället och använt för att romantisera bilden av föreningen. Genom en rapp ton och ett aktivt arbete på sociala medier har föreningen profilerat sig som en av de charmigare i cybervärlden.
Fotbollsverksamheten var nedlagd på grund av spelarbrist. Ordföranden trodde inte det skulle spelas mer fotboll på Kvarnvallen.
Fem år senare chockar Hulterstads AIK fotbollsöland i PAIF-cupen och utökar verksamheten genom att starta ett B-lag.
Tack vare starka klubbhjärtan och envisa föreningsmänniskor har HAIK gjort en mäktig comeback.
Hulterstadsspelarna ursäktar sig för att det är ovanligt ont om folk på träningen när ÖB-Sporten dyker upp. Det är ändå runt 15 man. Men tidigare har de snittat 20–25.
– John (sonen Fredriksson) berättade för mig för ett tag sedan att vi kanske ska ha B-lag. Haha, det kan väl inte vara möjligt, sa jag. Men så blev det minsann. Det är verkligen jätteskojigt, säger Willy Fredriksson.
Det ser ljust ut i HAIK just nu. Annat var det för bara några år sedan.
Willy spelade hela sin aktiva karriär i HAIK tills han la av 1977 på grund av ett dåligt knä. Det blev nästan 50 år i styrelsen, för två år sedan lämnade han ordförandeposten. 2010 var ett tungt år. HAIK drog laget ur seriespel för andra gången på bara några år. Men till skillnad från när man gjorde samma sak 2008 hade man den här gången inte ens något utvecklingslag i reservserien.
– Jag trodde inte det skulle spelas mer fotboll i Hulterstad. Många trodde nog detsamma, det var nog uppgivet på många håll.
Ett år utan fotbollsverksamhet blev till två. Willy märkte att avsaknaden av laget även påverkade livet i övrigt i området.
– Ja, det tycker jag. Jag sa alltid förr att det är fyra saker som håller en bygd levande: fotbollslaget, affären, skolan och kyrkan. Nu är tyvärr affären nerlagd och vi har bara en förskola.
Då är idrottsföreningen extra viktig?
– Ja, det är den. Kyrkan är väldigt livaktig och det är även idrottsföreningen nu. Albylen som mötesplats är så viktig, folk som bor här kan gå dit och träffas. Just i år har det blivit ett väldigt uppsving med deltagare på våra aktiviteter där.
Det gäller även fotbollen. Det kan man tacka ett gäng drivna herrar för. De tog tag i saken och såg till att laget var tillbaka i division 6 år 2013.
– När det kändes uppgivet var det några som tyckte annorlunda, som väl var. Det var initiativ från enskilda personer som låg bakom att fotbollen startade igen, säger Willy och nämner särskilt tre namn:
– Daniel Ingesson var jäkligt pådrivande, liksom Anders Petersson. Även Janne Eriksson var duktig med att försöka få i gång det.
Det är en överraskande syn på träningsanläggningen Albylen: medan övriga lag i kommunen trängs på halvplan på Tallhöjdens konstgräs har HAIK-spelarna oändligt med utrymme för fotbollsträning. Någon har redan innan värmt upp med pingis i anläggningens lokaler. Samtidigt kör några halvskadade spelare på gymmet.
Många fler än fotbollsspelarna besöker anläggningen denna kväll, i lokalerna erbjuds HAIK:s medlemmar även spinning, cirkelträning, ”Må bra-grupp”, Zumba och gympa. Med mer.
Ute på fotbollsträningen ställer Janne Eriksson ut koner och delar ut västar. Han var föreningen trogen hela karriären och gjorde ”någonstans mellan 20–25 säsonger” som spelare. Nu hjälper han herrlaget. Han var en av de drivande krafterna när fotbollslaget startades på nytt 2013.
– Det som kändes mest dystert var att ha två fotbollsplaner, anläggningen och ett par 300 medlemmar – men inget fotbollslag. Eller lag i någon annan idrott heller. Jag och Daniel (Ingesson) tyckte att vi skulle ha något lag. När vi driver den här anläggningen med gym och allt så borde vi ha något lag som syns i pressen, säger Janne.
– Och nu har vi 30-35 man i truppen, då måste vi ha B-lag. Det går inte annars. Speciellt som det är många yngre grabbar också.
För bara några år sedan handlade HAIK mest om ett litet sällskap rutinerade rävar. Ni har blivit många fler och verkligen föryngrat laget. Hur har det gått till?
– Det är mest en slump. Vi har fått in rätt personer som drar med sig fler. Calle (Blomqvist) och Filip (Wolf Ahlquist) jobbar på sina kompisar, det ena ger det andra. Det är så här man får göra när det inte finns något folk här.
Tror du att PAIF-cupsuccén påverkat att ni blivit fler?
– Jag tror det är en bidragande orsak till att vi är så många ute nu. Det är säkert ett par extra som kommer på grund av det.
Många nya spelare är från Kalmar. 19-årige Calle Blomqvist är ett nyförvärv som representerar det ”nya” HAIK. Han har ett förflutet i Kalmar FF:s ungdomslag och gjorde någon säsong i Kalmar Södra innan han hamnade på sydöstra Öland.
– Jag trivs jättebra här och har blivit bra omhändertagen. Jag kände några i laget sedan innan och det har kommit in ännu fler jag känner. Vi har varit runt 25-30 på träningarna nu och det är jätteroligt. Det går bra nu, säger han.
Varför blev det just HAIK?
– Jag hade haft uppehåll ett tag, tänkte att det kunde vara kul att komma i gång igen och pratade med dem jag känner som spelar här. Det har blivit fler från Kalmar i år, vad jag förstått.
Ett eget reservlag är mer än vad föreningar som Färjestadens Goif och Glömminge IF mäktade med i fjol. Det är starkt jobbat med tanke på att HAIK har ett mycket mindre upptagningsområde och framför allt ett betydligt mindre gynnsamt avstånd till bron. Men att bygga truppen på Kalmarbor är kanske inte den mest hållbara lösningen.
– Det är ju otryggt. Det blir mycket ruljangs. Man vet ju att det försvinner folk varje år, det kan vara upp till tio man. Att fylla på nytt är inte lätt. Man får försöka skapa gemenskap så de känner sig hemma. Vi ska inte gå upp med något lag, vi ska bara hålla det i gång, säger Janne.
Det är fortfarande säsong för säsong som gäller?
– Ja, så är det. Man kan inte titta så långt framåt när man vet att det aldrig kommer upp något nytt underifrån. Det är inte många i laget som härstammar härifrån. Det är min bror Peter, John Fredriksson och min grabb Ludvig. Det är inte fler. Grabben är född -02 och har flyttat upp i seniortruppen. Senast vi fick upp en egen produkt innan dess var det John Fredriksson. Nu är han äldst i laget.
Kort efter PAIF-cupen presenterade HAIK flera nyförvärv via sitt Twitterkonto. Man ska kanske inte underskatta betydelsen av en lyckad PAIF-cup. I synnerhet inte för en rejäl underdog som hejas fram av flera hundra på plats och får ovanligt mycket och trevligt utrymme i ÖB-Sporten. Även Willy Fredriksson tror cupen haft betydelse för årets breda Hulterstad.
– Det tror jag. Det såg ganska bra ut redan innan PAIF-cupen. När det gick så bra där kom några till. Det blev väldigt positivt.
Degerhamns fotbollslag gick under för några år sedan. Har ni haft fördel av det?
– De tycker väl det är lite avsides här, men några killar har vi därifrån, säger Willy men kan bara räkna upp tre namn.
– Men visst, det finns möjligheter. Jag tycker jag hört att det är fler på gång.
När HAIK firade 75 hade man inget aktivt fotbollslag. Det blir betydligt roligare när föreningen firar 80 i maj.
– Just nu känner jag ingen oro för framtiden, säger Willy.
– Men det gäller att vara på hugget. Det är inte som när jag var ung. På 20 grabbar var det kanske två som inte spelade boll. Men nu är det tvärtom: av 20 är det kanske två som spelar. Då måste vi snappa upp dem på södra Öland som är intresserade av att spela.
Innan jag lämnar den gode Willy påpekar jag att resultat kanske inte är så viktigt längre, med tanke på den svåra historia som bara är några år bakom HAIK. Jag har tydligen fel.
– Resultat är alltid viktigt. Annars är det inget kul. Man måste vinna lite ibland. 1977, 1983 och 1994 vann både A-laget och B-laget sina serier. Det går väl inte hoppas på i år, haha. Men det kan vara något att sikta på.
Jag tänker att det blir svårt. Men det är fel ord. Omöjligt känns mer korrekt.
Men det trodde jag om en PAIF-cupsemifinal också.
Text och foto: Mikael Almasi, Ölandsbladet Sportredaktion
Artikeln i sin helhet på Ölandsbladets hemsida
